Tonårsminne #2
Tonårsdrömmar 80-talspoddeen,
Berättelser, minnen och intervjuer om att växa upp i Stockholm på 80-talet.
I det här avsnittet av Tonårsdrömmar fortsätter Pernilla Gillback serien Tonårsminnen – korta berättelser om vardagslivet under uppväxten på 1980-talet.
I Tonårsminne #2 handlar det om något som präglade nästan varje tonårsliv före mobiltelefonerna: telefonen.
Pernilla berättar hur det var att dela telefonlinje i ett radhus där familjen hade två telefonapparater men bara ett telefonnummer. Det skapade en vardag fylld av väntan, irritation och konkurrens om vem som skulle hinna svara först när det ringde. Att vänta på ett samtal kunde vara nervöst – särskilt om någon annan i familjen satt och pratade länge.
Telefonen var också en plats där integritet kunde vara svår att upprätthålla. Samtal kunde råka höras från den andra luren i huset, och ibland försökte Pernilla hinna före sin mamma att svara när telefonen ringde. Samtidigt var telefonen en central del av tonårslivet – där vänskap, relationer och känslor utspelade sig.
När Pernilla som 17-åring till slut fick ett eget telefonnummer förändrades allt. Telefonen stod bredvid sängen och gav en känsla av frihet och ett eget rum i huset. Samtalen kunde bli långa, ibland så långa att telefonräkningen väckte reaktioner hemma.
Den största förändringen kom dock med telefonsvararen. Den gjorde det möjligt att lämna huset utan att riskera att missa viktiga samtal. Det blinkande ljuset på telefonsvararen kunde avslöja om någon hade ringt – eller om ingen alls hade försökt nå fram.
Det här avsnittet är del två i serien Tonårsminnen, en samling korta berättelser i podden Tonårsdrömmar om musik, vardag och tonårsliv i 80-talets Sverige.